Fönsterbord på Slavia

bro Det är kallt och även om solen kämpar för att tränga igenom molntäcket har den ingen värme att skänka dessa aprildagar 2001. Pragvåren dröjer och vassa vindar drar in från norr och då och då faller ett stilla men isande regn som gör det svårt för vandrare att hålla värmen. Men från min fönsterplats på anrika Café Slavia på Narodni-gatan, mitt emot Nationalteatern, tycker jag mig ana hur de tunga skyarna höjer sig över Petrinkullen och hur siluetten av den lilla kopian av Eiffeltornet på toppen avtecknar sig aningen tydligare. Även St Veits-katedralens gotiska torn framträder som allt skarpar siluetter mot den böhmiska himlen och på Smetanovo-gatan, just utanför min utsiktsplats, tycker jag mig ana hur flanörerna saktar in på stegen lite och höjer huvudena något efter att ha haft dem djupt nedborrade mellan axlarna under en lång vinter. Och visst lyser träden, om än lite tvekande, gröna på Prickskyttarnas ö, mitt i Vltava, mellan mitt fönsterbord och Petrin. Kanske är det ändå en vår på väg; eller låter jag mig vara luras av den articifiella värmen på Slavia och det faktum att den unga servitrisen just satt det det andra glaset Becherovka framför mig… Kaffet och Becherovkan är sedan länge urdrucket och Prags gator lockar. Det finns ett gammalt talesätt att någon ständigt måste vaka över Prag. Tåget mot Sverige avgår först 22.26 och vem vet, någonstans finns kanske våren… Cafe Slavia 22 april 2001

Kommentera