Kafka och Första världskriget

I sommar är det 101  år sedan Första världskrigets utbrott; en seriekopplad konflikt som kom att påverka livet och människors tillvaro i många år, långt efter att stridshandlingarna upphör. Det är också i år och denna sommar för 101 år sedan som den tysk-judiske författaren Franz Kafka skrev ett av den moderna litteraturens främsta och mest omdiskuterade verk, romanen Processen. Man kan naturligtvis fråga sig vad Första världskriget och Processen har med varandra att skaffa; Kafka betraktas inte sällan som en världsfrånvänd person som riktade sin kreativitet mot det som han själv beskrev som "den oerhörda värld jag har i mitt huvud." (En bild av författaren som för övrigt kan diskuteras. Kafka visade hela sitt vuxna liv prov på engagemang i samhällsfrågor, även på ett handgripligt och praktiskt plan, men det är en annan historia.) Första världskrigets utbrott ingrep på ett direkt sätt i Kafkas liv och kom att bli en del av de katalysatorer som ledde fram till skrivandet av Processen. Så här var det. På våren 1914 hade Franz Kafka sedan drygt ett år haft ett förhållande med den i Berlin bosatta kontoristen Felice Bauer. Kommunikationen dem emellan skedde nästan uteslutande per brev, och åtminstone Kafka kunde skriva flera gånger om dagen. I breven uttrycker Kafka då och då en önskan om att gifta sig och bilda familj, något som han säger sig betrakta som det högsta mål en man kan ha. Felice är om inte genast, så i alla fall snart med på noterna och låter den tilltänkte fästmannen förstå att ett sådant arrangemang vore fullt tänkbart ur hennes perspektiv. Varvid Kafka drabbas av ruelse och börjar komma med förbehåll och invändningar, oftast på temat att han nog egentligen inte är lämpad för äktenskap eftersom detta skulle inkräkta på hans stora uppgift i livet, hans författarskap. Ett författarskap som Felice inte har så stor förståelse för, men beskriver som ett trevligt intresse. Något som gör den annars så timide pojkvännen ursinnig, Så fortsätter brevväxlingen. Kafka kommer med nya löften och inviter och Felice låter sig bevekas. En förlovning kommer till stånd, men Kafka fortsätter att i sina brev uttrycka tvivel på sin framtid som make och familjeförsörjare. Felice vänder sig i sin frustration till sin väninna Grete Bloch som hon ber kontakta Kafka för att få klarhet kring fästmannens känslor. Fröken Bloch blir snart Kafkas förtrogne, och om hon uppfattat sitt uppdrag som medlare mellan de förlovade så inser hon snart att hon misslyckats och situationen blivit ohållbar. Felice anser att något måste göras och ett möte mellan de trolovade arrangeras på hotellet Askanische Hof i Berlin. Man kan med visst fog anta att Kafka är ganska nervös när han går genom hotellets foajé till det rum där inte bara Felice, ska det visa sig, utan även målsägarbiträdet, Felices syster, och huvudvittnet fröken Bloch befinner sig. Vem som sitter på den anklagades bänk råder det för Kafka inget tvivel om. Den åtalade säger inte mycket under de timmar som det han senare ska beskriva som rättegången på hotellet pågår. Felice läser högt ur valda delar av fästmannens brev till henne och väninnan och medan hettan i hotellrummet stiger mot det outhärdliga står det klart att Kafka kommer att befinnas skyldig på alla punkter. Förlovningen bryts omedelbart. Den ursprungliga tanken var att Franz och Felice tillsammans med ett annat par ska resa på semester till Nordtyskland och Danmark. Den tänkta kvartetten blir en lätt haltande trio, när Felice väljer att inte följa med och på de mjuka sandstränderna i Marienlyst får Kafka tillfälle att tänka över sin nya situation. På ett foto från den resan kan man se en leende Kafka ägna sig åt badliv. Men det är inte lättnad över att ha klarat sig från rollen som missanpassad äkta man och far han känner. Mycket tyder på att Kafka finner sig ordentligt skakad och funderar att låta sitt liv få en helt ny riktning. Det är nu han skriver till föräldrarna hemma i Prag och berättar att han tänker flytta till Berlin och försöka etablera sig som journalist. Väl hemma igen fortsätter han att umgås med planer om att äntligen kunna lämna Prag, staden som han i ett brev till en vän flera år tidigare beskrivit som en mor med klor. Han gör överslag av sin ekonomiska situation och finner att han har tillräckligt med besparingar för att klara sig ett år i Berlin innan han etablerat sig som journalist och författare. Men så kommer 28 juli och krigsutbrottet. I ett slag försvinner den fria rörligheten i det habsburgska riket, vilket snart kommer att ligga i dödsryckningar, och Kafka blir utan möjlighet att lämna Böhmen. Det är nu som författaren går in i en av sina mest kreativa perioder. Men inte nog med det, han byter också strategi för sitt skrivande. Kafka såg inte sitt författande som i första hand ett skapande arbete. Han menade - och det var en ståndpunkt han aldrig övergav - att berättelserna hela tiden fanns någonstans där ute och att hans uppgift var att, helst nattetid när så lite som möjligt störde, fånga in dem och fästa dem på papper. Hans strävan var att skriva utan plan i ett inspirerat svep, utan egentliga avbrott. Något som han bara i undantagsfall lyckades med, men när det hände, som i novellen Domen från 1912, var ha desto mer nöjd och noterade senare i dagboken att endast så kunde han arbeta för att lyckas. I Processen överger Kafka för första gången denna linjära arbetsmetod och börjar med att skriva första och sista kapitlet, för att sedan försöka sammanfoga dessa med mellanliggande kapitel… Något som misslyckas och Processen blir det andra av hans totalt tre romaner som förblir ofullbordade. Men inte för den skull mindre läsvärda och Processen räknas, trots sina brister och luckor i handlingen till klassikerna inom den moderna litteraturen. Så vad handlar då Processen om? Förutom historien om Josef K som på sin trettionde födelsedag häktas och ställs inför en domstol höjd över andra instanser, för att ett år sedan avrättas utan att ha fått lägga fram sitt försvar? Sett mot bakgrunden och händelserna som föregick de litterära utbrott som bland annat resulterade i Processen är det knappast orimligt att spekulera kring om inte romanen ligger väldigt nära Kafkas person och liv. Huvudpersonen Josef K skiljer sig visserligen i många avseenden från sin skapare, men att se honom som ett alter ego känns inte helt orimligt. Och medan Josef K. försöker försvara sitt liv, försvarar Franz K. något som för honom är minst lika viktigt, sitt författarskap. Det främsta hotet mot detta författarskap är kärlekslivets och familjens distraktioner och går som en röd tråd genom Kafkas liv. Först den egna familjen i lägenheterna kring Gamla stans torg i Prag, där föräldrarnas brist på förståelse blandas med systrarnas och tjänstefolkets stimmande. Och nu hotet från Felice; kvinnan han tror sig älska men som ser honom som tjänsteman och familjeförsörjare, med ett (förhoppningsvis) förflutet som hobbyskribent. Den familjelycka Felice erbjuder innebär samtidigt ett dödligt hot mot Kafkas författarskap och mot detta måste han försvara sig. Något som han kom att fortsätta med under de tio år han hade kvar att leva. (Den här texten har varit publicerad i Jönköpingsposten och Smålänningen)

En Patron – eller Gambrinus kanske – prozim!

gambrinus Trots  att Gambrinus är den öl som dricks mest i Tjeckien har denna ljusa lager tillverkad i Plzen av samma bryggeri som gör Pilsner Urquell, inte det bästa rykte. Gambrinus anses dels som en tämligen medelmåttlig dryck, dels är dess status bland konnässörerna  ungefär i paritet med Pripps Blå och Norrlands Guld här hemma. Men nyligen avslöjades det att det som påstods vara en ny öl från ett litet oberoende bryggeri vid namn Patron i västra Böhmen, i själva verket var inget annat än Gambrinus. De som smakade Patron tyckte i allmänhet att det var en god och även kännarna gjorde i många fall tummen upp. Anledningen till detta lurendrejeri ska vara ett försök från Gambrinus sida att visa att deras öl har ett oförtjänt dåligt rykte och förtjänar att jämföras med betydligt "creddigare" märken. Om inte annat visar detta att vi dricker inte enbart med våra smaklökar utan också det vi tror oss uppleva är nog så viktigt.      

Festival till ölets ära

image Den årliga ölfestvalen i Letna är om inte annat ett bevis för den variationsrikedom som numera utmärker den Tjeckiska ölkulturen. Urquells och Staropramens forna dominans är bruten och under festivaldagarna på Letnahöjden lyser dessa helt med sin frånvaro och låter arenan behärskas av större konkurrenter och mindre, oberoende öltillverkare. Upplägget är till en början inte helt lätt att greppa, men när vi väl knäckt koden med specialkost och beställningar är det bara att slå sig ner och trivas.

En stunds lantliv

image   Stadsdelen Prosek ligger bara några tio, femton minuter med tunnelbanan från centrum. Fast i dag tog det lite längre tid eftersom reparationer av linjen gjorde att vi fick ta bussen sista biten. Men det är ändå som en annan värld och annan tid att ströva omkring i Proseks gamla del och sitta i solen på bytorget och känna resterna av det stilla lantliv som rådde i denna lilla by. Det moderna livet tränger sig dock på och på andra sidan torget finnes en bilaffär där den som vill och är vid kassa kan köpa sig en Ferrari. Vad man nu ska med en sådan till? Vägen tillbaka till Prags mer centrala delar är behagligt nedåtsluttande och snart nog är tillbaka i storstadsmyllret.  

Kafkas spratt

image Vi har läst om och sett bilder på konstnären David Cernys senaste verk, ett huvud med rörliga skivor - en hyllning till Franz Kafka. Naturligtvis vill vi se detta spektakulära konstföremål med egna ögon och stegen styrs till Narodni thr där bygget av en ny tunnelbanestation och köpcentrum efter flera års byggande nu står klart. Och som kronan på verket alltså Kafkahyllningen. Men någon sådan finns inte där vi förväntar oss, vid huvudentrén mot Spalenagatan. Efter en stunds letande hittar vi dock på nybyggets "baksida" - eller är det numera framsidan? Inte lätt att veta och Kafka själv ger inget svar. Men vi får i alla fall en bekräftelse på att den ordning vi tror oss finna i tillvaron kan vara bedräglig.

Svunnen skönhet

image Vaclavplatsen var en gång Prags kulturella och politiska centrum. Hit kom man i orostider för att protestera, hylla eller fira - nederlag och segrar. Här fanns biograferna som visade de senaste filmerna och gallerierna med den hetaste konsten. På kvällen lystes fasaderna längs boulevarden upp av neon och Vaclavplatsen ändrade karaktär, klädde sig liksom till fest. Här växte det moderna Prag fram. Men i dag är mycket annorlunda. Vaclavplatsen är inte längre Prags självklara centrum och gatan är nu översvämmad av snabbmatsställen, dåliga restauranger och souvernirbutiker. Storhetstiden som varade en kort bit in på 1900-talets andra hälft känns avlägsen. Men vi har hört om en utställning vid Nationalmuseum som med ett 20-tal gigantiska bilder beskriver de Vaclavplatsens mer glansfulla epoker. Kanske kan denna utställning blåsa liv i den debatt om att återställa och förnya torget för att åter göra det till den magnifika samlingsplats den förtjänar att vara. En debatt som brukar blossa upp med tiotalet års intervall och som nu bland annat handlar om att släppa in de spårvagnar som så länge varit bort och,naturligtvis, ta bort den hårt trafikerade väg som effektivt skär av Vaclavplatsen från Nationalmuseum. Då kanske Pragborna åter skull se det som självklart att stämma möte "under hästens svans".      

Prag Blues på hemskärmen

Glöm inte att lägga en genväg till Prag Blues på din läsplattas eller smarta telefons hemskärmen. Hur enkelt som helst, gå in på www.pragblues.se och tryck sedan på symbolen som ser ut som en ruta med pil. Sedan är det bara att följa instruktionen och snart har du en smart och app-liknande symbol på din skärm. Varför? Så glömmer du inte bort att vi finns.